Historiska Volgograd

Historia

Volgograd är en stad som ligger belägen precis bredvid floden Volga i Ryssland och har idag omkring en miljon invånare. Staden grundades ursprungligen 1589 och hette på den tiden Tsaritsyn. Detta valde man dock att ändra på 1925 då man döpte om staden till Stalingrad. Detta förblev stadens namn ända fram till 1961 då man istället valde att kalla staden för Volgograd.

För att hedra gamla traditioner har man sedan 2013 bestämt att man ska ändra stadens namn till Stalingrad under 6 dagar per år för att hedra stadens tidigare karaktär.



Volgograd - historia och fakta

Volgogrand fungerar idag som en administrativ huvudort för Volgograd Oblast. Trots att staden för det mesta heter Volgograd så finns det faktiskt planer på att genomföra en folkomröstning för att eventuellt byta tillbaka till Stalingrad permanent.

När namnbytet på staden genomfördes under 1961 ansågs det vara en extremt kontroversiell handling eftersom att Stalin hade blivit en så pass stor ikon för det Sovjetiska motståndet under andra världskriget. Under Konstantin Chernenkos korta styre under 1985 så fanns det faktiskt en hel del olika förslag om att ta tillbaka stadens ursprungliga namn. Dessa åsikter lever kvar än idag då det finns en stor del av invånarna som utan tvekan skulle rösta ja om att ändra tillbaka namnet till Stalingrad. Det är dock fortfarande oklart om det ryska styret skulle acceptera en sådan omröstning i praktiken men som det ser ut är det fortfarande en framtida möjlighet.

Det finns dock fler traditionella invånare som vill gå tillbaka ännu längre i tiden. År 2010 så lämnade de ryska monarkisterna och ledarna in ett krav till den ryska regeringen på att staden skulle få återgå till sitt allra första namn Tsaritsyn. Detta togs inte emot särskilt väl av myndigheterna som valde av lämna avslag på deras förslag omedelbart.



Tsaritsyn som staden först hette anlades under 1500-talet och tillhörde på den tiden det ryska guvernementet Saratov. Staden hade cirka 100 000 invånare och låg dessutom i själva distriktet Tsaritsyn som totalt hade omkring 259 000 invånare. Tsaritsyn var också slutstationen för den järnväg som gick hela vägen från Riga och hela vägen till Moskva. Staden fungerade också som en typ av knutpunkt för olika handlare som sålde trävaror, spannmål, fisk, senap, meloner, ull, salt och nafta. Även själva fisket i sig har varit väldigt betydande för staden. Volgograd var faktiskt särskilt känt för sina stora melonodlingar, något man kanske inte förknippar Volgograd med direkt.

När det Ryska inbördeskriget sedan brakade lös intogs staden av "de vita" som leddes av generalen Anton Denikins sydarmé. Staden drabbades också väldigt hårt under andra världskriget då slaget vid Stalingrad ägde rum här. Slaget var mellan tyska och sovjetiska trupper och det var under det här slaget som staden i princip raserades fullständigt. Slaget vid Stalingrad blev tillsammans med slaget vid Kursk den geografiska vändpunkten för den tyska invasionen av det som då var Sovjetunionen. Vissa sätter sig dock emot detta faktum och menar istället att den riktiga vändpunkten kom när Tyskland inte lyckades nå fram till Moskva före vintern.

Krigsminne i sten
Krigsminne i sten - Volgograd

Trots att staden verkar ha grundats under 1555 så har man faktiskt bara hittat bevis från staden som tidigast under 1589. Den stora fästningen som heter Sary Su som betyder gult vatten byggdes för att kunna försvara landets på den tiden mycket osäkra södra gräns. Själva fästningen var belägen precis ovanför mynningen av floden Tsaritsaen på den högra flodbanken. Det tog heller inte särskilt lång tid innan staden blev ett etablerat handelscentrum. Under 1607 gjorde hela fästningens garnison uppror mot den styrande tsarens trupper under sex månader.


Året därefter byggdes också stadens allra första stenkyrka som kom att kallas för St John the Baptist. Under året 1670 försökte trupper styrda av Stepan Razin inta fästningen vilket de också lyckades med. Det blev dock inte särskilt långvarigt då trupperna började dra sig tillbaka efter bara en månad i fästningen. När 1600-talet så småningom började lida mot sitt slut så hade fästningens garnison växt till hela 400 personer. Några år senare under 1708 var det dags för den mycket upproriska Kondraty Bulavin att inta fästningen. Han lyckades till skillnad från de tidigare trupperna att hålla kvar fästningen i sin ägo ända fram till 1717. Det sista försöket att inta fästningen gjordes 1774 av Jameljan Pugatjov men han misslyckades med detta fullständigt.

Eftersom att handeln i staden hade blivit så pass utbredd så var det dags att starta en fungerande tull. Stadens tull grundades under 1691. Staden var faktiskt väldigt liten på den tiden trots att den nu fungerade som ett handelscentrum. Under folkräkningen 1720 räknade man ihop att det för tillfället bodde 408 personer i staden. År 1773 blev staden utnämnd till en hel provins och från och med 1780 så tillhörde staden Saratov regeringen.

När sedan 1900-talet tog sin början hade Tsaritsyn eller Volgograd kvar sitt goda rykte och funktion som ett komersiellt centrum. Det var också nu som staden blev en viktig flodhamn som fungerade i synergi med den ökande handeln. Samtidigt som detta ägde rum började också befolkningen att öka med en rasande fart. Under 1807 hade cirka 3000 människor bosatt sig i staden. Denna siffra steg hela vägen upp till 84.000 under året 1900. Nu började staden också att bli lite mer moderniserad. Som ett steg i den processen byggde man stadens första järnväg under 1862 och tio år senare invigde man också en helt ny teater. Under 1907 tog man ytterligare ett steg i utvecklingen vad gäller underhållning och man öppnade därmed också stadens första biograf. Året 1913 tog staden ännu ett stort steg i den teknologiska utvecklingen när de bestämda sig för att bygga spårvägar tvärs över staden. Under samma år började man också installera de första elektriska ljusen i stadens kärna.

När det ryska inbördeskriget startade hamnade Tsaritsyn helt under sovjetisk kontroll i november 1917. Detta varade dock inte särskilt länge då staden belägrades av vita trupper som styrdes av Ataman Krasnov året därefter. De vita trupperna försöka ta över staden hela tre gånger utan att lyckas. I juni 1919 lyckades de vita styrkorna slutligen inta staden under ledning av General Denikin som också valde att lämna Tsaritsyn i januari 1920. De här slagen kallades gemensamt för Slaget om Tsaritsyn.