Inne i Mamayev Kurgan

Krigshjältar

Här skriver vi om krigshjälten Vasily Zaytsev som var den förste marshalken från Sovjetunionen som inte har begravts i Moskva. Vi tar även upp den berömda kullen vid namn Mamayev Kurgan.



Vasily Zaytsev - En sovjetisk krigshjälte

Volgograd är inte bara känt för sina enastående utbildningar och historiska monument. Det finns också en många olika personer som är kända för olika saker men som har en gemensam anknytning till staden. Som du säkert redan känner till så hade andra världskriget en oerhört stor påverkan på hela Ryssland men framförallt på själva staden Volgograd.

En av de mest kända personerna från de stränga krigsåren är en man vid namn Vasily Zaytsev som tjänstgjorde för den sovjetiska armén under hela andra världskriget. Han var inte heller bara en vanlig soldag utan hade rollen som prickskytt. Mellan den 10 November och fram tills den 17 December 1942 sköt han 225 soldater under det historiska slaget om Stailngrad. Dessa 225 soldater tjänstgjorde för den tyska armén och några av dessa var dessutom mycket högt uppsatta officer. Något som också är lite extra anmärkningsvärt även om hans bedrifter är direkt kopplade till mord av andra människor är att 11 av de han sköt var prickskyttar i fiendearméer.



Innan den tionde November hade han också skjutit 32 vilket var mer än någon annan prickskytt på den tiden. Mellan Oktober 1942 och Januari 1943 sköt Vasily fler än 400 fiendesoldater vilket är en helt extrem siffra för bara en soldag som dessutom var prickskytt.

Eftersom att han senare utnämndes till hjälte för den Sovjetiska Unionen för sina bedrifter i kriget så valde man också att göra en film om honom. Filmen heter Enemy at the Gates och fick ta emot mycket blandad kritik. I filmen spelas Vasily av den stora stjärnan Jude Law och filmen i sig var också baserad på en bok som också hette Enemy at the Gates: The Battle for Stalingrad. Boken innehåller också en mycket dramatisk duell mellan Vasily Zaytsev och en tysk prickskytt vid namn Erwin König som då också var major för den tyska armen. Det finns idag inga bevis för att duellen skulle ha inträffat mer än att militärmuséet i Moskva påstår att de har ett av hans kikarsikten på sin utställning. Så mycket mer än så vet man egentligen inte om Erwin Königs existens.

Filmen regisserades av Jean-Jacques Annaud och hade biopremiär under 2001. Förutom Jude Law var också Joseph Fiennes, rachel Weisz, Bob Hoskins och Ed Harris med i filmen. Även om filmen handling egentligen inte har någon koppling till de verkliga händelser som utspelade sig under slaget om Stalingrad så har man ändå baserat den på händelser som ändå sägs ha hänt och information som man har hittat i bland annat Vasilys memoarer.

Zaytsev föddes i Yeleninskoye i en vanlig rysk familj. Han växte upp i närheten av Uralbergen ute i ödemarken vilket också ledde honom in i ett starkt intresse för vapen och jakt. Under sina unga år jagade han mycket rådjur och varg vilket gjorde honom till ett mycket talangfull prickskytt. Vid tolv års ålder hade han redan gjort sin alldeles egen jakttrofé. Trofén gjorde han av en varg som han sköt med ett enda skott med sitt allra första gevär som han vid den åldern knappt orkade bära själv.

Som tidigare nämnt så deltog Vasily vid det stora slaget om Stalingrad som började i Januari 1943. Det dröjde dock inte länge för han drabbades av mycket svåra skador efter att blivit träffad av en granatkastare. Explosionen skickade in metallflisor som skadade hans ögon ordentligt. Vladimir Filtaov som på den tiden arbetade som fältläkare gjorde allt han kunde för att återställa Vasilys syn vilket han lyckades mycket bra med. Under sin framgångsrika karriär som prickskytt var han en riktig expert på att kunna göra sig osynlig i alla möjliga typer av miljöer. I vatten på berg och sluttningar och i skogsterräng kunde han i princip göra sig helt osynlig för fienden.

Efter att han hade avfyrat några skott var han sedan tvungen till att byta position eftersom att han annars hade riskerat att avslöja sig. Den här taktiken övade Vasily oerhört mycket på med sin partner Nikolay Kulikov. En av hans mest utmärkande strategier var att han hela tiden överblickade en mycket stor yta från tre olika positioner. Det skulle alltid vara en prickskytt och en spanare på varje punkt. Den här taktiken kom senare att kallas för "the Sixes" och används än idag på grund utav sin effektivitet. Metoden har bland annat används i kriget om Tjetjenien.

Den 22 Februari 1943 fick Vasily utmärkelsen "Hero of the Soviet Union" och efter det begav han sig tillbaka till fronten och hjälpte till att avsluta kriget bland de tyska Seelowhöjderna. Under de sista åren av kriget var han inte längre bara en prickskytt utan han blev också befordrad till kapten för sina insatser för Sovjet Unionen. Han valde senare också att gå med i kommunistpartiet under 1943.

Efter att kriget nått sitt slut genom tyskland kapitulation så valde Vasily att bosätta sig i Kiev där han började studera på ett universitet med inriktningen textilier. Kort därefter fick han ett erbjudande om att börja arbeta som ingenjör. Det dröjde inte alls länge innan Vasily hade lyckats arbeta sig upp till direktör över en mycket stor textilfabrik som låg i den centrala delen av staden. Vasily stannade faktiskt kvar i Kiev ända fram tills han avled 1991 när han var 76 år gammal.

Tyvärr hann Vasily aldrig uppleva Sovjet unionens upplösning då den inträffade bara tio dagar efter hans död. Eftersom att Vasily hade levt större delen av sitt liv i Kiev så valde man också att begrava honom här. Den 31 Januari 2006 bestämde man istället att han skulle flyttas till Mamayev Kurgan slätten i Volgograd eftersom att han sista önskan alltid hade varit att få bli begravd vid monumentet som stod för beskyddarna av Stalingrad. Vid hans begravningsplats satte man också ett monument där ett av hans mest kända uttalanden står, "För oss fanns det inget land bortom Volga". Donald Paquette som är ledare för den amerikanska utbildningen för prickskyttar var närvarande för att kunna lägga en krans som symbol för den respekt han inhyste för den nu legendariska prickskytten.

Mamayev Kurgan

På en kulle en liten bit utanför Volgograd står en mycket stor staty och vakar över staden. Själva höjden som statyn står på heter Mamayev Kurgan. De byggnader som finns runt omkring är uppbyggda som olika minnesbyggnader för att hedra de modiga militärer som försvarade staden under Slaget om Stalingad som varade mellan Augusti 1942 och Februari 1943. Kriget var som du säkerligen redan vet ett av de absolut blodigaste slagen i vår historia. Undet året 1967 då själva minnecentret byggdes så passade man också på att bygga upp den staty som skulle stå och blicka ut över Volgograd. Statyn fick namnet "Fosterlandet Kallar" och blev därmed den absolut största fristående statyn i världen.

Krigsminnen i Volgograd
Krigsminnen i Volgograd

Utöver denna bedrift så är statyn dessutom också den i särklass högsta kvinnliga statyn som existerar. Statyn är tillverkad helt i betong och sträcker sig 52 meter upp i luften. Mätt ner ifrån fötterna och upp till spetsen på det 27 meter långa svärdet som statyn håller i så är det hela 82 meter. Det enda som inte är tillverkat i betong är just svärdet som istället är tillverkat av rostfritt stål. Det som är lite häftigt med den här statyn är att det faktiskt inte finns någon särskild förankring för den utan den hålls på plats enbart av sin egen vikt. Dessvärre har man i maj 2009 konstaterat att vattennivåerna i området har stigit lite mer än vad man hade förväntat sig och av just den anledningen så har också monumentet börjat luta 20 centimeter och ligger idag på gränsen till att rasa. Av den anledningen har man startad ett stort restorationsarbete för att undvika att statyn faller. Trots den överhängade rädslan att den historiska statyn är på bristningsgränsen så har lokala myndigheter nekat till att det skulle vara något problem med statyn alls.

Staty på Mamayev Kurgan
Kullen & statyn: Mamayev Kurgan

Mamayev Kurgan har inte alltid varit en trevlig turistattraktion då det faktiskt var en extremt viktigt strategist punkt under det stora slaget om Stalingrad. När den tyska sjätte armén som vid det här laget var extremt kraftfullt inledde sin attack mot stadens centrum den 13 september 1942 så började man inse att höjden som på de militära kartorna hette "Höjd 102,0" faktiskt var en extremt viktig punkt för att kunna hålla tillbaka de tyska attackerna. Det var den sovjetiska 62:a armen som slogs för sitt land på den här höjden.

Att kunna bibehålla kontroll över kullen blev oerhört viktigt eftersom att det var en väldigt bra överblickspunkt över hela staden. Det blev därmed också lättare för armen som kontrollerade kullen att kunna planera vad de skulle göra härnäst. De sovjetiska arméerna förstod detta väldigt snabbt och började bygga starka defensiva linjer längs bergets sluttningar som bestod av allt ifrån diken, taggtråd och minfält. Tyskarna gjorde allt de kunde för att försöka överta den viktiga punkten och under deras attack mot Mamayev Kurgan så led de oerhört stora förluster. Dessvärre lyckades inte de sovjetiska styrkorna hålla sig kvar i det tyska anfallet och de tyska arméerna lyckades senare att ta över kullen. Efter att de lyckats med det började de att skjuta intensivt mot stadens centrum såväl som mot den stora järvägsstationen. Utöver Mamayev Kurgan så lyckades tyskarna så småningom också att överta Volgograd järnvägsstation den 14 september 1942.


På samma dag anlände den trettonde sovjetiska gevärsdivisioen som var under befäl av Alexander Rodimtsev till staden. Armén tog sin in till Volgograd från den östra sidan av floden Volga. De tvingades trotsa extremt intensiv tysk artrillerield för att kunna komma fram. Divisionens totalt 10.000 män rusade rakt in i den pågående striden och den 16 september lyckades de åter ta över Mamayev Kurgan från tysk ägo. Kort därefter fortsatte de att ta upp kampen om stadens järvägsstation och det hela eskalerade till ett stort slag som innebar mycket stora förluster för den sovjetiska armén. När solen steg upp nästa morgon var det dessvärre inte många soldater kvar på den sovjetiska sidan. Sovjetunionen försökte då att skicka in mer förstärkning så fort man bara kunde. Som en motaktion mot detta så kunde de tyska arméerne attackera så ofta som 12 gånger om dagen för att hålla de sovjetiska siffrorna nere. Trots detta lyckades den sovjetiska sidan oftast kontra med mycket kraftfulla motattacker.

Kullen blev inte kvar i sovjetisk ägo särskilt länge och redan den 27 september hade tyskarna återigen lyckats ta över ena halvan av Mamayev Kurgan igen. Den sovjetiska sidan lyckades dock hålla sina postitioner på bergssluttningen och de lyckades därmed försvara sin halva ända fram till den 26 januari 1943 när en större sovjetisk mottattack lyckades och man kunde då befria soldaterna som suttit och hållt sina positioner på berget. Redan en vecka senare konstaterades det stora tyska nederlaget.

Efter att striden sedan tagit slut så hade slagen om Mamayev Kurgan varit så pass intensiva att man fortfarande kan hitta någonstans mellan 500 och upp till 1250 bitar metallsplitter per kvadratmeter. Detta är främst vanlig ammunition som har avlossats men också metallfragment av tyngre artrillerield. Det var till och med så pass kraftig skottlossning att hela kullen var svart genom hela vinter eftersom att all snö som la sig på marken smälte direkt tack vare alla explosioner och bränder. Tack vare detta så var jorden väldigt förstörd under lång tid och när våren sedan kom så var kullen faktiskt fortfarande svårt bränd och det fanns heller inget nytt och fint gräs. De naturliga klippa branterna blev också förstörda av granater och explosioner och man kan faktiskt än idag hitta rester av ben från de tappra soldater som miste sina liv på den här platsen.

Kort efter krigets slut så bestämde sig de Sovjetiska regeringen för att man ville bygga någon typ av minnesmärke för det som hänt på Mamayev Kurgan och det var också då planerna för både statyn och minnescentret startade. Många stora krigshjältar ligger också begravda i den här historiska kullen. Någa av de som ligger här är Vasily Chuikov som var ledare för många av de styrkor som var stationerade i Stalingrad. Något som också är lite unikt med just honom är att han är den enda Marskalk av Sovjetunionen som är begravd utanför Moskva. En annan mycket omtalad krigshjälte vid namn Vasilij Zajtsevs har också blivit förflyttad och ombegravd här under 2006.