Volgograd – historia och fakta

Volgograd är en rysk stad grundad år 1589, men då under namnet Tsaritsyn. Mellan åren 1925-1961 ändrade man namnet till Stalingrad. Volgograd är alltså namnet på staden sedan 1961. Den ligger i anslutning till floden Volga och har drygt 1 miljon invånare. För att hedra minnet av belägringen och striderna mot nazisterna under 2:a världskriget, så byter staden namn tillbaka till Stalingrad 6 dagar om året.

Volgograd fungerar idag som en administrativ huvudort för Volgograd Oblast. Det pågår dock sedan många år planer på att genomföra en folkomröstning. Många, framförallt tidigare militärer, vill gärna se en återgång till namnet Stalingrad.

När man genomförde namnbytet på staden under 1961 ansågs det vara en extremt kontroversiell handling. Orsaken var att Stalin hade blivit en så pass stor ikon för det sovjetiska motståndet under andra världskriget. Under Konstantin Chernenkos korta styre 1985  fanns förslag att gå tillbaka till stadens ursprungliga namn. Dessa åsikter lever kvar än idag. Det finns en stor del av invånarna som utan tvekan skulle rösta ja till att ändra tillbaka namnet till Stalingrad. Det är dock fortfarande oklart om det ryska styret skulle acceptera en sådan omröstning i praktiken. Men som det ser ut är det fortfarande en framtida möjlighet.

Fotot ovan föreställer Volgograds centralstation (Foto: A.Savin). 

Tsaritsyn

Det finns dock fler traditionella invånare som vill gå tillbaka ännu längre i tiden. År 2010 så lämnade de ryska monarkisterna och ledarna in ett krav till den ryska regeringen. Kravet bestod i att staden skulle återgå till sitt allra första namn Tsaritsyn. Detta mottog inte myndigheterna speciellt väl och valde att lämna avslag omedelbart.

Tsaritsyn, som staden först hette, blev anlagd under 1500-talet. På den tiden tillhörde den det ryska guvernementet Saratov. Staden hade cirka 100 000 invånare och låg dessutom i själva distriktet Tsaritsyn som totalt hade cirka 259 000 invånare. Tsaritsyn var också slutstationen för den järnväg som gick hela vägen från Riga till Moskva. Staden fungerade även som en typ av knutpunkt för olika handlare som sålde trävaror, spannmål, fisk, senap, meloner, ull, salt och nafta. Även fiske har varit väldigt betydande för staden. Volgograd var också särskilt känt för sina stora melonodlingar, vilket kanske kan anses lite otippat. Meloner och Volgograd är ingen självklar koppling. 

Krig: Inbördeskrig och andra världskriget

När det ryska inbördeskriget sedan började, försökte ”de vita” trupperna ta över staden tre gånger utan att lyckas. I stället hamnade Tsaritsyn helt under sovjetisk kontroll i november 1917. I juni 1919 kom de vita styrkorna att slutligen inta staden under ledning av General Denikin. Men han valde att lämna Tsaritsyn i januari 1920. De här slagen kallas gemensamt för slaget om Tsaritsyn.

Staden blev också väldigt hårt drabbat under andra världskriget då slaget vid Stalingrad ägde rum här. Här utkämpade tyska och sovjetiska trupper strider och det var under det här slaget som staden i princip blev fullständigt raserad. Slaget vid Stalingrad blev, tillsammans med slaget vid Kursk, den geografiska vändpunkten för den tyska invasionen av det som då var Sovjetunionen. Vissa sätter sig dock emot detta faktum och menar i stället att den riktiga vändpunkten kom när Tyskland inte lyckades nå fram till Moskva före vintern.

När grundades Volgograd och Sary Su

Trots att staden kan ha blivit grundad redan 1555, så har man bara hittat bevis från tidigast 1589. Den stora fästningen som heter Sary Su (betyder gult vatten), anlade man för att kunna försvara landets på den tiden mycket osäkra södra gräns. Själva fästningen var belägen precis ovanför mynningen av floden Tsaritsaen på den högra flodbanken. Det tog heller inte särskilt lång tid innan staden blev ett etablerat handelscentrum. Under 1607 gjorde hela fästningens garnison uppror mot den styrande tsarens trupper under sex månader.

Året därefter byggde man också stadens allra första stenkyrka som kom att kallas för St John the Baptist. 1670 försökte trupper styrda av Stepan Razin inta fästningen vilket de också lyckades med. Det blev dock inte särskilt långvarigt då trupperna började dra sig tillbaka efter bara en månad. När 1600-talet så småningom började lida mot sitt slut så hade fästningens garnison växt till hela 400 personer. 1708 var det dags för den mycket upproriske Kondraty Bulavin att inta fästningen. Han lyckades till skillnad från de tidigare trupperna att hålla kvar fästningen i sin ägo ända fram till 1717. Det sista försöket att inta fästningen gjordes 1774 av Jameljan Pugatjov, men han misslyckades fullständigt med detta.

Handel och ekonomi

Eftersom att handeln i staden hade blivit så pass utbredd så var det dags att starta en fungerande tull. 1691 tog man så detta steg att grunda en tullverksamhet. Staden var faktiskt väldigt liten på den tiden trots att den nu fungerade som ett handelscentrum. Under folkräkningen 1720 räknade man ihop att det bodde 408 personer där. 1773 blev staden utnämnd till en hel provins. Från och med 1780 så tillhörde staden Saratovregeringen.

När 1900-talet tog sin början hade Tsaritsyn kvar sitt goda rykte och funktion som ett kommersiellt centrum. Det var också nu som staden blev en viktig flodhamn i synergi med den ökande handeln. Samtidigt som detta ägde rum började också befolkningen att öka i en rasande fart. 1807 hade cirka 3 000 människor bosatt sig i staden. Denna siffra steg hela vägen upp till 84 000 under året 1900. Nu började den också att bli lite mer moderniserad. Som ett steg i den processen byggde man stadens första järnväg under 1862. 10 år senare invigde man också en helt ny teater. 1907 tog man ytterligare ett steg i utvecklingen vad gäller underhållning och öppnade stadens första biograf. 1913 tog man ännu ett stort steg i den teknologiska utvecklingen. Beslut blev taget att bygga spårvägar tvärs över staden. Samma år började man också installera de första elektriska ljusen i stadens kärna.